Som så många andra så har vi åkt på influensan från helvetet men det är bara jag och min man Anders som drabbats då barnen kom undan med endast ”lite nuva” som Selina säger och ett par dagars feber för Nicholas. Personligen så har jag haft ett par veckor av ALLT vad en rejäl influensa har att erbjuda ha ha… Lätt att skratta åt det nu när man känner sig bättre men ett tag var jag inte särskilt kaxig och låg totalt däckad. Bästa medicinen mot detta är förstås SOVA och se till att åtminstone orka dricka en massa vätska vilket jag har gjort.
Precis när det bröt ut så var jag på en fotografering i Uddevalla för bikinis från Sunkini och det var ett par tuffa dagar med feber o frossa samtidigt som man skulle se fräsch ut i bild, dessutom var det över 5 timmars bilresa både dit och hem men det gick bra och väl hemma så var det att däcka ihop och bara tillåta sig att bara vara sjuk.
Nu är vi på benen igen men det är ett bra tag kvar till att orka träna, måste låta kroppen bli helt kry och redo för den typen av ansträngning.
När det gäller träning och förkylning så ska man vara försiktig och tänka på sin långsiktiga hälsa och resultat. Jag har skrivit om det här förr men det tål att upprepas:
Träning och sjukdom är inte två saker som går hand i hand. Vi kan börja med att acceptera att vi någon gång kan bli sjuka i förkylning, influensa, magsjuka eller annat ganska vanligt förekommande OCH då sluta låtsas som om vi blir förvånade och tänka åhh så typiskt jag som precis kommit igång, nu är allt förgäves. GLÖM DET! Ingenting är förgäves och är du igång med din träning så är du troligen starkare i din återhämtning och kommer mycket snabbare tillbaka men, och jag menar ett stort MEN, stressa aldrig tillbaka till din träning när du är sjuk. Du vinner absolut ingenting utan snarare tvärtom. Det kan dessutom gå riktigt illa och du drar på dig något ännu allvarligare och blir borta en mycket lång tid istället.
Feber och ont i halsen är ett BIG NO, förkylningen är nästan över och du har lite snuva hmm en lättare träning kan gå. Magsjuka är förstås ingen diskussion hoppas jag ha ha men när man kommer tillbaka efter en magsjuka så ska man vara medveten om att man har förlorat en massa vätska så ta det lugnt och kom ihåg att fylla på under tiden du är sjuk och även efteråt genom att dricka mindre mängder ofta och utspritt under dagen. Kanske t.o.m. ta vätskeersättning som finns att köpa på exempelvis apoteken.
Så här ska du träna när du är sjuk;)
Sova, dricka mycket, öva avslappning och ta tillfället i akt och träna dig i att hantera livet dvs. träna ditt inre med tex. Mindfulness övningar. TRÄNA DIG I ATT ACCEPTERA LÄGET, det är vad det är just nu och du kan absolut planera och göra allt du kan för att det inte ska inträffa igen eller iaf att det dröjer läääääänge innan det sker igen men har det hänt så är det bara så och du kan just då inte förändra det…
OCH HÖR SEN hihi… Kram från ”coachen”
3 Comments
Vilka fina bilder! Man kan inte ana att du började bli sjuk där. Jättebra att du skriver om träning och sjukdom, för det kan kännas oerhört stressande att inte ”få” röra på sig, när man börjat bli dålig. Sen när man hunnit tillfriskna , kan det ju vara lätt att ha tappat den där sköna känslan att det är roligt att röra på sig. Har du några bra tips på hur man ska tänka för att komma igång med sin högintensiva rörelse igen, när man blivit frisk? För det är ju just komma igång igen efter avbrott, som ju kan upplevas väldigt svårt. Jag vet att du brukar säga ”bara gör”, men tyvärr är vi nog flera som har svårt att bara göra efter ofrivilliga avbrott. Har du några tips på hur man ska kunna få tillbaka känslan lite grand, så man kommer över den där tröskeln och åtminstone sätter igång? (I min värld ska rörelse vara positivt; inte ngt man plågar sig till.)
Kram på dig!
Hej Rebecca!
Tack för din kommentar 🙂
Det är ju lite nedslående att bli sjuk eller få nåt annat avbrott i sin träning och man kan som du skriver ha svårt med att hitta tillbaka. Jag brukar själv ge mig tid och sänka kraven och tänka att allt är bättre än inget och det jag menar är att en promenad är ju alltid nåt även fast jag tidigare kanske sprang samma sträcka i tuffa intervaller. Tålamod och lägre krav på sig själv. Vi har ju hela livet på oss och vad gör ett par veckor hit eller dit i det stora hela? Alltså plåga inte dig själv utan ge dig tid och gör det lilla du kan i stunden, allt räknas och plötsligt så känner du dig stark igen. Ett steg i taget i lugn och ro…
Kram
Hej igen,
Vilket klokt och bra svar! TACK! Då ska jag verkligen tänka så! Ja, promenad är ju betydligt lättare att komma ut på och så får man helt enkelt bygga på det och ge sig själv den tid man behöver för att komma igång igen. 🙂 Du är så bra på att inspirera! Tack snälla!
Kram på dig!